Vi har alla en inre dialog. Ett tyst samtal som pågår hela tiden i våra tankar. Ibland märker vi den tydligt och ibland bara finns den där i bakgrunden. Den kommenterar, värderar, analyserar och drar slutsatser om vem vi är och hur vi fungerar.

Hur den här inre dialogen låter spelar en avgörande roll för vår självbild och vår självkänsla. Den kan vara en kritiker som snabbt pekar ut brister och misstag. Eller så kan den vara en boostande coach som ser och bekräftar våra styrkor, ansträngning och framsteg. Samma situation kan tolkas på helt olika sätt beroende på vilken röst som får mest utrymme.

En positiv och stödjande inre dialog stärker självbilden. När vi bekräftar oss själva, uppmärksammar det som fungerar och ser våra egna styrkor, då växer både självförtroende och självkänsla. 

En ständigt nedvärderande och kritisk inre dialog gör motsatsen. Den skapar osäkerhet, spär på känslan av att inte vara tillräcklig och gör att vi börjar tvivla på våra egna förmågor. Det betyder inte att vi ska låtsas som att allt alltid är bra. Det handlar inte om att förneka misstag eller svårigheter. Det handlar om hur vi möter dem. 

Säger vi till oss själva att vi är dåliga, hopplösa och borde veta bättre, eller säger vi att det här blev inte som jag tänkt, vad kan jag lära mig av det här?

Ett konkret sätt att börja arbeta med den inre dialogen är att bli medveten om den. 

Att skriva ner vad man faktiskt säger till sig själv. Att ta några minuter på kvällen och notera tankarna som dyker upp under dagen. Då ser vi ganska snart vilken av de två som tar mest plats. Hejjar vi på oss själva eller trycker vi ner oss själva

Vi gör massor av bra saker varje dag och det bör vi uppmärksamma ännu mer. Vi behöver helt enkelt hejja mer på oss själva. Skriv ner minst tre bra saker du gjort under dagen – det kan vara lite eller stort. Om det är något som inte blev som du önskat under dagen kan du formulera det som en önskan om förändring, istället för en hård dom över dig själv. 

På så sätt tränar du din hjärna att se framsteg och möjligheter till utveckling, istället för att fastna i självkritik.

Det är också viktigt att förstå att vår inre dialog påverkas av det vi tar in utifrån. Vårt sinne tar in information hela tiden. Samtal, sociala medier, nyheter, människor vi umgås med. Det är input. Och den inputen blir till output i form av hur vi mår, hur vi tänker och hur vi agerar.

Om vi omger oss med negativitet och ständig jämförelse är det inte konstigt om den inre kritikern får mer bränsle. Om vi istället väljer sammanhang och människor som stärker oss ger vi oss själva bättre förutsättningar.

Den här inre dialogen blir ofta extra tydlig när vi tycker att något är jobbigt. Och i hundlivet finns det många sådana situationer. Har du till exempel en hund som tycker att hundmöten är svåra, då vet du hur snabbt tankarna kan börja snurra. Det är laddat, man känner sig osäker och otillräcklig  

När det inte går som vi tänkt är det väldigt lätt att den inre kritikern kliver fram. Man tycker att man borde kunna mer. Att man borde klara det här bättre. Vad gör jag för fel? Varför kan jag inte bara få till det? 

Man kanske till och med blir irriterad när någon dyker upp “Nej, nu kommer den där. Hen borde se att vi har problem, att dom inte kan ta hänsyn när dom vet hur vi har det.”

Ja – ibland lägger man över problemet på någon annan. Och ibland landar det hos hunden. Den borde veta bättre. Vi har ju tränat på det här. osv 

Det är en väldigt laddad situation och just därför vill jag ta upp det här. För ju mer förståelse man har för hur den inre dialogen fungerar, desto lättare är det att förändra den. 

När jag börjar bli den boostande coachen till mig själv – ger jag mig själv bättre förutsättningar. Jag pressar mig inte lika hårt. Jag fastnar inte i att jag är dålig. Istället kan jag tänka, okej, det kommer en hund. Jag tar ut avstånd. Jag vänder om det behövs. Jag gör ett bra val för mig själv och för min hund.

Och det påverkar hela situationen.

När vi i efterhand kan säga att idag gick det faktiskt lite bättre än igår, i dag gick det bättre än för två veckor sedan. När vi ser de små framstegen. Då händer något. För det är de små stegen som tar oss långt. Det är sällan den stora förändringen sker över en natt

Som jag nämnde tidigare – vi gör massa bra saker under en dag och det gör även våra hundar – vi behöver uppmärksamma det mer och då är den här skriv övningen så värdefull – Tre stjärnor och en önskan

För det hjälper dig att se alla bra saker som din hund gör och alla små framsteg ni faktiskt gör. Skriva ner tre saker som gick bra under dagen, det behöver inte vara stora saker.

• Idag kunde min hund titta på en annan hund utan att skälla.
• Idag tittade min hund på mig och vi kunde gå därifrån.
• Idag tog jag ut avstånd i tid. 
• Och sedan en önskan om förbättring. Något jag vill göra annorlunda nästa gång. eller nått vi behöver träna mer på

När man ser det här varje dag – börjar hjärnan leta efter det som fungerar, istället för det som inte fungerar.

Om jag istället låter den inre kritikern ta över så bekräftar jag –  gång på gång att jag är dålig. Jag borde kunna bättre. Alla tittar på mig. Alla tycker säkert något. Och i hundmöten är det extra lätt att hamna där, just för att det är andra människor runt omkring som ser.

Vi tror att vi vet vad de tänker och tycker. Men det gör vi inte. Och egentligen spelar det ingen roll. Det viktiga är att vi tar bra beslut för vår hund och oss själva.

Och när ett möte blir tufft, då får vi vara snälla. Okej, det här gick inte som jag tänkt. Nu är vi förbi det. Min hund behöver få springa av sig lite, kampa eller nosa, och få ur sig det som satt sig i kroppen. Och jag behöver också få landa. Och här är det viktigt att jag tänker snälla tankar om mig själv och min hund!! 

Det är inte lätt att förändra sin inre dialog. Det är inte lätt att sluta döma sig själv hårt. Men när man blir medveten om det blir det möjligt att börja justera. Och det påverkar relationen.

När jag blir snällare mot mig själv, när jag sänker kraven till rimliga nivåer och skapar bättre förutsättningar för utveckling, märks det i stunden. I kroppen. I kopplet. I tonen. Det märks i hur jag möter min hund.

Och det är just därför jag vill lyfta det här. För hur jag pratar med mig själv i de svåra stunderna påverkar inte bara mig. Det påverkar också min hund. Det påverkar oss som team.

Så var snäll mot dig själv på vägen. För när du ger dig själv bättre förutsättningar, ger du också din hund bättre förutsättningar.